the things we hate and love.
en del av mig säger att jag ska fortsätta kämpa och inte ge upp, men jag får ingen hjälp, jag får klara mig på egen hand. Varför kan ingen ställa upp för mig? Och inte ens du kan göra rätt. Det är så fel egentligen och jag bryter ihop om och om igen när du fortsätter. Det är gör så ont i mig men det sårar inte längre, för du kan inte sluta. Jag älskar dig, det gör jag verkligen men om detta ska fortsätta så ser jag inte att vi har något hopp eller framtid tillsammans iallafall inte av att leva i det förflutna och i en lögn.
Jag önskar du kunde se vad du har, jag ser klart vad jag har framför mig, jag ser min framtid. En kille som jag aldrig vill förlora, men det ser inte du, du ser inte mig. Du ser inte vem jag är, och hur jag är. Trodde du visste gränserna men tydligen inte, och i detta fall har det gott för långt. Det var på gränsen att jag gick utanför dörren, visst självklart skulle jag kommit tillbaka men jag behöver min egen tid. Jag behöver verkligen tänka igenom detta, men jag behöver dig så jävla mycket. Du vet att jag inte har någon annan som jag kan luta mig emot om det är så att jag skulle behöva. Jag är tacksam att du tog emot mig till ditt hem, men du kan inte göra vad som helst, vi är två och inte en. Önskade vi var en istället för två. 1+1 är fortfarande 1, att vi två blev en. Jag vet inte om det går, men jag ska försöka, ska försöka kunna få detta att funka, för jag gör vad som helst, vad som helst för dig. Och det vet du, därefter så tror jag inte du bryr dig egentligen om vad som händer och vilka konsekvenser som du får ta. Jag vet inte, det är bara mina tankar och känslor, jag vet inte ens om det betyder någonting för dig. har ingen aning...
Kommentarer
